Amanda lever sitt drömliv utan fast boende eller jobb – räddar hundar i Thailand

Amanda Wester har hittat sin passion i livet. Att resa och volontärarbeta med hundar. Bild: Privat

Amanda Wester känner inget behov av fast arbete och boende, utan trivs bäst på resande fot. Förutom att se nya ställen har volontärarbete blivit en viktig del av hennes liv.

– Man kan säga att jag har levt i en kappsäck sedan våren 2021, säger Amanda Wester som under intervjutillfället befinner sig i Koh Samui, Thailand, sedan en månad tillbaka.

När vi ringer upp Wester har hon precis tagit farväl av hundarna på det härbärge hon volontärjobbat på under tiden hon varit i Thailand. Dagen efter bär det av mot Bali där hon planerar stanna i omkring tre månader.

Wester har de senaste fyra åren tillbringat vintrarna på resande fot. Till en början var det främst för att fly vintern, men nu har även volontärarbetet blivit en viktig del.

– Jag har aldrig varit en vinterperson. Först tänkte jag att det nog blir bättre med tiden, andra klarar ju också av det. Men sedan insåg jag att varför ska jag försöka stå ut när jag faktiskt bara kan åka?

Att få hjälpa utsatta hundar är mer värt än pengar, förklarar Amanda Wester. Här i Thailand 2024. Bild: Privat

Amanda Wester är uppvuxen i Kåtnäs men valde efter sjukskötarstudierna i Vasa att sikta in sig på arbete i Norge. Under tiden hon väntade på att arbetslicensen i Norge skulle bli klar flyttade hon till Åland över en sommar. Det var 2021.

– När mina kompisar på Åland började leta sig vidare kände jag att jag inte heller behöver vara kvar.

Hon hann tillbaka en sväng till Närpes innan hon kände att hon ville iväg igen.

– Jag skickade och frågade i en chat om någon ville med. Då blev det två månader i Sri Lanka med Elida Nyman.

Efter Sri Lanka var det dags att inleda arbetet som sjukskötare i Oslo. Arbetet sker via en bemanningsbyrå och uppdragen är ofta tre månader åt gången. Bemanningsbyrån ansvarar också för boendet, så när avtalet är slut är det enkelt för Wester att packa sig en väska och hoppa på flyget.

Vanligen är hon iväg 5–6 månader per år. Däremellan jobbar hon.

– Det blir nog drygt sex månader den här gången. Men det är lite osäkert, jag har ju ingen biljett hem.

Amanda Wester

• Ålder: 27
• Uppväxt: Kåtnäs, Närpes
• Bor: Deltid i Oslo, Norge
• Gör: Arbetar deltid som sjukskötare i Norge, reser och volontärarbetar
• Resemål för 2025: Los Angeles, USA
• Favoritresemål: Singapore, Vietnam och Filippinerna

Det här är andra vintern Wester valt att resa ensam. När hon beslutade sig för att resa själv i fjol var hon till en början osäker om det var rätt beslut.

– Första gången var jag nervös. Jag har alltid tänkt att jag är en person som inte vill resa själv, men det är något man måste testa för att veta.

Det var också på den resan hon hittade volontärarbetet.

– Är man på resor så här länge måste man ha något att göra på dagarna.

Nu har hundar blivit en viktig del av Westers liv. Resorna, som till en början hjälpte henne fly kylan i Norden har fått en större mening. Och till härbärget i Koh Samui planerar hon att återvända ännu en gång i år.

Arbetet på härbärget i Thailand är varierande. Hundarna som ska tas om hand kan vara i väldigt dåligt skick. Bild: Privat

På härbärget finns över 300 hundar, men även katter, som behöver vård och omsorg. Och sjukskötarutbildningen kommer väl till pass. Att få hjälpa djur är minst lika värdefullt för djuren som för henne själv, säger hon.

– Volontärjobbet ger mig inget ekonomiskt, men jag får ut så mycket av det erfarenhetsmässigt och det har gjort att jag växt som person. Jag har verkligen hittat min passion i livet, jag får så mycket kärlek tillbaka av de här djuren.

Härbärget i Koh Samui öppnar först vid tio, före det hinner Wester ta en runda och mata gatuhundarna. Därefter väntar arbetet vid härbärget.

Det är ett varierande jobb och djuren som kommer in kan ha många olika besvär. En del av dem är också i riktigt dåligt skick.

– I Europa är vi snabbare med att ta till eutanasi. Här vägrar de ta bort dem fastän de mår grymt dåligt och inte kommer klara sig. Det tycker jag är svårt att se.

Förutom vård blir det även dagliga promenader ner till stranden så hundarna får bada i havet.

Tre snabba frågor

• Vad tycker du är det bästa med din livsstil?

– Friheten. Jag har inget arbets- eller hyresavtal som håller mig tillbaka, om jag vill hoppa på ett flyg till andra sidan jorden i morgon, så kan jag det.

• Vad är det tuffaste?

– Inte speciellt tufft, men en liten utmaning är osäkerheten om jag har ett arbete i maj när jag planerar åka tillbaka till Oslo. Det kan bli en inre stress.

• Har du några tips till andra som vill skulle vilja ha en likadan livsstil?

– Bara gör det. Det är så många som säger att de vill göra samma. Även om man inte har ett så flexibelt jobb går mycket att lösa, bara man planerar och prioriterar.

– Man måste även se över budgeten, jag bor till exempel inte på några lyxhotell utan det är enkla, billiga boenden. Men jag gillar också att ha det så när jag reser.

En månad i Thailand har gått fort och nu är väskorna packade för att ta sig vidare mot Bali. Och även där ska hon arbeta med hundar.

– Där ska jag ta hand om en kvinnas hundar. Hon har bott i Bali i fem år men tänker nu flytta tillbaka till London. Under tiden hon är i London och fixar så hundarna kan flytta dit tar jag hand om dem.

Sådana uppdrag hittas på grupper på Facebook, förklarar Wester. Även om hon inte har utbildning inom djur har hon numera så mycket erfarenhet att det blir enkelt att få sådana uppdrag.

Boendet råkar även ligga intill ett härbärge, så planen är att även kunna hjälpa till där.

Amanda Wester i Bali 2024. Bild: Privat

I maj är det meningen att Wester ska återvända till Oslo för jobb. Men jobberbjudandena kommer ofta bara några dagar innan start, så ännu vet hon inte exakt när hon lämnar Bali.

Wester delar med sig av sin resande livsstil på sina sociala medier. Det, och daglig kontakt med vänner och familj hemma, gör att saknaden inte är speciellt påtaglig.

– Värst är det med kommunikationen med mormor och morfar, de har Whatsapp men är inte lika aktiva där. Annars faller det sig naturligt med familjen då jag inte bott i Finland på länge ändå. Och min syster brukar komma och besöka mig minst en gång per år, hon tar sig dit jag råkar vara just då.