Björn Stenbacka: "Det krävs fler än Tuomas Saikkonen för att rädda örnen"

Sport måste nå också sportsliga framgångar för att rädda ekonomin. En nyckelspelare är Miroslav Svoboda, som måste stoppas skott. Bild: Pasi Suokko/Apollo Photo

Sätt en revisor att analysera ett ligalags bokslut och fråga om bolaget har förutsättningar att bedriva lönsam verksamhet. Svaret är antagligen ett krasst nej. Ligahockeyn i Vasa är i kris, och det krävs fler än Tuomas Saikkonen för att rädda örnen.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

När Hockey-team Vaasan Sport avslutade sitt senaste verksamhetsår den 30 april 2024 var resultatet en förlust på drygt 530 000 euro. Omsättningen var 4,9 miljoner euro. Restaurangbolaget Vaasan Jäähallin Ravintolat redovisade ett nollresultat. Totalt omsatte de två bolagen drygt 6,7 miljoner euro.

Inte en helt ovanlig situation för varken Sport eller andra ligalag.

När olika ligalags bokslut jämförs är förlusten inte speciellt märkvärdig.

Ingen slår HC TPS, med Ilkka Paananen och Mikko Kodisoja, Supercell-miljonärerna som brukar ligga i topp när framför allt kapitalinkomster jämförs, som lyckats redovisa miljonförluster under flera års tid, i fjol 2,1 miljoner. Förlusten när fem år granskas är över elva miljoner euro.

Det hör nästan till ovanligheten att ett ligalag redovisar vinst.

Lukko från Raumo är ett undantag. Förklaringen är det helägda dotterbolaget Contineo, som i sin tur äger RTK-Palvelut, ett städ- och servicebolag som gör miljonvinster. Inte ens Kärpät från Uleåborg lyckas visa vinst varje år. Storklubben HIFK Helsingfors redovisade en förlust på nästan en miljon i fjol.

Fjolårets jumbolag Saipa från Villmanstrand, med samma omsättning som Sport, redovisade en förlust på 1,2 miljoner euro. Jukurit från S:t Michel redovisade drygt 340 000 euro i förlust, med en omsättning på 4,8 miljoner euro. Saipa räddades av investerare, bolaget Lätkä Lentää, bestående av lokala affärsprofiler, i sista stund. Drygt 2,7 miljoner euro i förlust under fem år tid är inte sunt.

Coronaåren satte sina spår i ligalagens ekonomi. Hallen på Kopparön byggdes om och renoverades för 17 miljoner euro 2019, och var klar 2020, precis när coronapandemin stängde ner allt.

Vasa stad satsade cirka tio miljoner euro, Korsholms kommun två, samkommunen Vasaregionens arenor var med och finansierade liksom Sport. Sports andel var 1,4 miljoner euro, en andel som Sport avkortar som ett vederlag, 147 000 per år, till samkommunen. Skattemedel har använts och investerats.

Det är nästan omöjligt att hålla reda på alla aktieemissioner som Sport ordnat. Det verkar som att det pågår en oavbruten aktieemission. Nytt kapital ska in hela tiden. Vad emissionerna ger och har gett är också svårt att hålla reda på. Målet brukar vara 200 000 euro, men det verkar som att det målet har varit svårt att nå.

"Egna pojkarna till ligan"

Det är namnet på Sports strategi 2023–2028.

"Vi för samman hela Österbotten"

När laguppställningen granskas finns endast två spelare med rötterna i Österbotten, reservmålvakten Niilo Halonen och Anton Stråka, Nykarlebykillen som förankrar Sport också i Nykarleby och Jakobstadsregionen. När Sports samarbetspartners granskas finns det inte många företag med från regionerna norr om Korsholm. Det är en marknad som Sport inte når.

"Vi säljer inte spelare för att rädda ekonomin", kommenterar styrelsemedlem och Kotkasydän bolagets initiativtagare och styrelseordförande Tuomas Saikkonen i Vasabladet.

Många minns februari 2023.

Valtteri Viljanen, Shaun Heshka, Axel Holmström, Sebastian Stålberg, Simon Hjalmarsson, Jens Lööke och Emil Johansson blev handelsvara. Visst blev det ekonomisk vinst, 106 399 euro, och omsättningen var rekordhög, men anseendet fick sig en rejäl törn. Det kan heller inte vara i enlighet med bolagets verksamhet "att sälja och köpa hockeyspelare".

Vaconprofilerna Martti Ehrnrooth, Anna-Kaisa Valkama, via sin bortgångne far Veijo Karppinen, men också Heikki Hiltunen, har räddat Sports ekonomi många gånger. Martti Ehrnrooth är fortfarande storägare i Sport, men allt tyder på att Tuomas Saikkonens Kotkasydän nu träder in på arenan som ny majoritetsägare.

Saikkonens utspel har skakat om hela hockeyösterbotten. Hans raka nästan brutala öppenhet och ärlighet har fått många att inse att ekonomin inte går ihop.

Jonne Kemppainen tillträdde som vd i februari 2024. I april kallade bolaget till omställningsförhandlingar. Sju arbetsförhållanden avslutades.

I slutet av juni 2024 presenterades Saikkonens Kotkasydän, ett bolag som har ambitionen att bli majoritetsägare i Sport. Många undrade varför det behövs ett till bolag som man kan teckna aktier i och bli delägare i Sport.

Kotkasydän meddelade att bolaget via en emission ska ta in en halv miljon, pengar som ska användas till att stärka Sports kapitalbas. En amorteringsplan för Sports skulder skulle också förverkligas. Tuomas Saikkonen satte själv, som ankarinvesterare, in 120 000 euro.

En dryg månad senare tackade Heikki Hiltunen för sig.

Han var med och lotsade Sport till ligan och han satt som styrelseordförande i drygt 15 år. In i styrelsen kom Saikkonen och Jukolux vd Ismo Aukee valdes till styrelseordförande. Intressant liten parentes är att Sports storägare Martti Ehrnrooth är styrelseordförande i Aukees Jukolux.

Vad vill Saikkonen åstadkomma med sitt utspel?

Den extra insatta bolagsstämman ordnas den 15 november, det vill säga om två veckor. Där vill man höja aktiekapitalet och 25 000 nya aktier finns att tecknas. Går alla åt motsvarar de 60,16 procent av nya och gamla aktier.

Den som vill äga majoriteten av ett ligalag har nu chansen. Är priset 120 euro, som det varit i de tidigare emissionerna, krävs tre miljoner euro för att teckna aktierna.

Frågan är om det finns filantroper och hugade sportfantaster med pengar som vill satsa i ett bolag som har utlysts vara ett krisbolag som knappt klarar av att betala löner och skatter?

Att investera i ett ligalag görs sällan med excelkalkyler. Då skulle Ilkka Paananen eller Mikko Kodisoja aldrig ha investerat i HC TPS.

Tuomas Saikkonen står inför ett dilemma. Han har dragit igång operation "rädda örnen Sport" med förhoppningen om att det finns rika Vasabor och österbottningar som är beredda att investera några hundra tusen euro på var. Kanske har han insett att intresset för att öppna plånboken inte var så stort som han räknat med. Inte får han något riktigt gehör från Vasa stad eller Korsholms kommun heller, som kräver in gamla skulder och hallhyror, som Saikkonen betraktar som höga.

Saikkonen har varit öppen med att Kotkasydän vill äga 50 procent redan i år. Det betyder att Kotkasydän är det bolag som tecknar aktier i den kommande emissionen. Frågan är om Kotkasydän har fått in de pengar som behövs? Antagligen inte.

Sport som organisation har mycket att jobba på. Det krävs professionalism och ödmjukhet. Spelarna och tränarstaben måste se till att laget når sportslig framgång, för det syns i resultaträkningen. Ligan måste förändras, vidta åtgärder som balanserar ligalagens ekonomi, så att de inte står inför konkurshot och kassakriser varje år.

Nu mäts engagemanget för Sport och ligan. Det behövs investerare och placerare. Publiken och företagen måste ställa upp. Ligan måste se över fördelningen av intäkter, och dessutom måste laget, spelare och tränare, bjuda på högklassig underhållning. Annars hotar ligahockeyn att bli konkurshockey. Det gynnar ingen.