Faysa hade ett pris på sitt huvud – sen lämnade hon Tensta

Faysa Idles bror blev ihjälskjuten för att han var bror till en gängledare. Den döda brodern hade inget med gänget att göra. – Han var taxichaufför, studerade till läkare och hade fyra barn, säger hon. Bild: Monica Ahlroth

Hon säger själv att hon gått genom helvetet. Att lämna Tensta är det bästa beslut hon fattat. Mycket är dystert i Stockholms förorter men Faysa Idle har hopp. Hennes historia är inte unik, det som gör henne unik är att hon höjer sin röst.

Ännu för ett par år sedan levde Faysa Idle mitt i gängvåldet. Hennes bror var en av ledargestalterna i det kriminella nätverket Shottaz.

Han är den enda i familjen som är gängkriminell men både föräldrar och fem syskon fick lida.

Också Faysa hade ett pris på sitt huvud. 100 000 kronor skulle den som sköt henne få.

Men det var inte bara det eskalerande gängvåldet som präglade hennes uppväxt i Stockholmsförorten Tensta. Hon växte upp i en somalisk familj där det var självklart att sönerna skulle hålla efter sina systrar.

Hennes pappa var ofta frånvarande och det blev därmed den två år äldre brodern som fick uppgiften att se till så Faysa inte förstörde familjens heder.

– Han var bara tolv och jag var tio.

Hon blev slagen fler gånger än hon kan minnas. Hon och hennes tjejkompisar hölls efter av pojkarna i Tensta för att de inte skulle göra något som i sin tur skulle leda till att de inte blev gifta.

– Som om det viktigaste i livet är att bli gift!

– Våra föräldrar jobbade hela tiden för att få ihop pengar. De hade inte tid att uppfostra oss. I stället var det vi kompisar som uppfostrade varandra.

Hennes mamma hade aldrig godkänt att man bara går in i en affär och plockar åt sig den läsk man vill ha. I föräldrarnas generation skurar man hellre ett golv till för att få råd att köpa läsken.

– Samtidigt märkte vi att hur de än sliter kommer det aldrig att bli bra. Klart det känns orättvist. Vi föds in i en utsatthet. Men alla hade det likadant, vi hade inga rika svenska grannar.

Faysa Idle gör allt för att rädda någon. Men vi har alla ett ansvar att göra vad vi kan. – Ta in en prao från en familj där ingen förälder hjälper. Alla kan lära ut nånting, säger hon som exempel. Bild: Monica Ahlroth

Det är ett parallellsamhälle hon målar upp. Hon beskriver Tensta och Rinkeby versus Stockholm och resten av det svenska samhället som två skilda världar.

För ungefär två år sedan fick Faysa nog. Hon fann sig inte längre i att vara hunsad och styrd av de somaliska pojkarna och männen.

De hade tryckt ner henne i många år. Nu ville Faysa bli fri.

Hon sökte upp psykvården som först inte trodde på hennes berättelser. En flicka uppväxt i Sverige kunde väl inte ha varit med om såna saker?

Efter det har hon vandrat en mödosam väg tillsammans med socialhandledare och vårdpersonal. Faysa fick rådet att flytta bort från Tensta.

– Hade jag varit kvar hade jag inte helt kunnat bryta mig loss. Jag hade inte kunnat läka i den miljön, säger hon.

Faysa Idle säger att allt som hänt gjorde henne traumatiserad. Hon var länge rädd för ljud, rädd för nya människor och nya platser. – Men i dag är jag inte rädd längre. Jag är inte rädd för att dö, jag har varit nära döden så många gånger redan, säger hon. Bild: Monica Ahlroth

Det kräver mod att lämna allt som är bekant bakom sig. Strax innan hade hon debuterat med boken "Ett ord för blod".

I dag är hon poet och författare. Hon började med rapmusik och har i dag poesiföreställningar men föreläser också för ungdomar. Hon rör sig mellan de två världarna, har blivit den som förstår båda. Hon hör till båda, eller kanske ingen.

Känner du dig ensam?

– Jag har och kommer alltid att ha kontakt med min mamma, men många andra var jag tvungen att bryta med. Men i dag börjar jag få mer och mer kontakt med mina gamla kompisar.

Hon säger att det känns bra, det är ju de som känt henne längst som också känner henne bäst.

Vad saknar du från den gamla världen?

– Bland somalierna behöver man inte vara försiktig, man behöver inte bli omtyckt. Man vågar vara ärlig och berätta om något inte stämmer. Vi finns till för varandra och lyfter varandra. Vi delar med oss. Det saknar jag.

– Det negativa är att det finns mycket destruktivt, man släpper inte in nytänkande. I det svenska samhället finns mer utrymme. Även om man inte gått i universitet kan man få komma med lösningar, äldre lyssnar på de yngre. Bland somalierna finns en hierarki som stör mig. Man lyssnar bara på sina bröder och det belastar också männen.

Hon säger att det i dag är hon som är mamma till sin mamma. Hon försöker ingjuta mod i mamman att våga säga ifrån, också till sin egen son.

Faysas bror sitter i dag i fängelse, men deras mamma har inte släppt taget om honom.

– Jag försöker säga åt henne att varför ska du lyssna på honom, han är ju kriminell! Hon är den enda som fortfarande har hopp om min bror.

Faysa Idle skrev sin bok för att hon vill hedra kvinnorna. "Jag ville ge kvinnorna jag älskar en röst." Boken är självbiografisk och berättar om en lillasyster som lever mitt i gängkriminaliteten. Bild: Monica Ahlroth'

Faysa Idle

• Född 1998 i Helsingborg. Föräldrarna kommer från Somalia. Uppvuxen med fem syskon.
• Faysa flyttade med familjen från Göteborg till Stockholmsförorten Tensta när hon var nio år.
• Tonåren i Tensta och Rinkeby präglades av den så kallade Järva-konflikten. En bror blev en av ledargestalterna i det kriminella nätverket Shottaz. Konflikten mellan Shottaz och Dödspatrullen har pågått sedan 2015 och har krävt ett tiotal dödsoffer. En av Faysas bröder, som inte hade med gänget att göra, blev ihjälskjuten.
• Faysa är i dag poet och författare. Hon skrev 2023 tillsammans med Daniel Fridell och Theodor Lundgren den uppmärksammade debutboken "Ett ord för blod" om sin uppväxt.
• Faysa bor i Stockholm men har flyttat bort från Tensta.
• Deltog i veckan i Akademiforum och Mediespråk på Akademill i Vasa. I torsdags åkte hon vidare till Malmö för att ta emot priset "Årets förebild" av Diversity index award.

Det är ingalunda lätt att stoppa den utveckling som skett i Sverige. Föräldrar märker att barnen är på glid men vågar inte alltid ta kontakt med socialtjänsten.

– Om man som min mamma har sex barn varav ett är kriminellt är man rädd för att socialen tar de andra fem ifrån en, säger Faysa.

Hon hyllar den hjälp hon fick själv med en socialhandledare som var lagom hård och lagom mjuk.

– Det viktiga är att man inkluderas i de beslut som ska fattas.

Det gäller också föräldrarna. Man kan inte tala över föräldrarnas huvuden utan de ska vara med. Och hon vill att människor utanför Tensta slutar anta en massa, slutar utgå från att alla slåss.

– Lyssna på vad vi säger i stället. Visa engagemang och jobba med hjärtat. Om ett barn är bråkigt behöver det ofta uppmärksamhet och en kram. Fånga upp något det är bra på och säg det.

Faysa vet att det inte är lätt. Ofta förstår föräldrarna inte språket. De är också uppvuxna i en kultur så fjärran från den svenska.

– Min mamma är uppfostrad med att det är männen som bestämmer. Hon har aldrig lärt sig något annat, att en flicka kan få välja själv och leva sitt eget liv.

Faysa Idle kämpar för alla Småfaysor, som hon kallar dem.

– Jag hoppas att min bok och mina dikter ska få tjejerna att inse att de kan leva sina egna liv. Det enda jag vill är att de inte ska behöva vänta tills de är 23 eller 24 innan de bryter sig loss.

Fastän flickorna är uppvuxna i Sverige nöjer de sig ofta med det liv andra bestämmer åt dem.

– Många lever ett liv de egentligen inte vill ha. De nöjer sig för annars får familjen kritik. Jag vill att de ska veta att det inte är själviskt att säga nej.

Flickorna finner sig i att bli kontrollerade av pojkarna och männen. Bröderna bestämmer när systrarna får ha sina mobiltelefoner, de står vid tunnelbaneutgångar och visiterar flickorna.

– Och killarna kommer undan med allt. De har inga problem med att bli gifta även om de är kriminella.

Faysa berättar hur hon och hennes tjejkompisar ibland åkte två tunnelbanestationer bort för att få känna friheten i att ingen höll koll på dem.

Du säger att du vill föra budskapet vidare till de unga flickorna. Vad vill du säga till pojkarna?

– Jag vill att de ska förstå vilka konsekvenser det får när de begränsar och slår sina systrar. De förstår inte hur dåligt tjejerna mår. Sen måste vi minnas att det är de vuxna som lägger ett alltför stort ansvar på sina söner. Killarna kanske inte skulle slå sina systrar om de själva fick välja.

– Det kan vara tolvåriga pojkar som ska hålla efter sina systrar. Klart de inte kan förstå konsekvenserna.

Pojkarna blir pushade av de äldre att göra saker som får konsekvenser för resten av deras liv. De vill bara få vara med men kan redan som tolvåringar begå brott som får avgörande betydelse för hela livet.

Faysa Idle hade aldrig en tanke på att lämna Tensta. – Tensta var allt jag kunde! Men jag hade aldrig kunnat läka om jag stannat kvar, jag behövde komma bort. Bild: Monica Ahlroth

Efter att själv ha stulit och gjort inbrott blev Faysa som 12-åring skickad till Kenya av sina föräldrar för att fostras i en koranskola. Hon var där i tio månader innan hon lyckades ta sig hem.

Tänk hur ditt liv hade kunnat bli om du inte tagit dig hem? Kanske hade du blivit bortgift och haft sju barn vid det här laget?

– Då hade jag tagit livet av mig, säger Faysa.

Det är en mörk historia om ett mörkt samhälle hon målar upp. Samtidigt: det finns hopp.

Hon håller föreställningar för vuxna men besöker också skolbarn för att berätta sin historia och inspirera dem att söka sin egen väg.

Vad säger 12-åringarna när du kommer?

– Jag känner mig som Beyoncé, säger Faysa och spricker upp i ett stort leende.

– De sliter och drar i mig och det känns verkligen som att de lyssnar.

Det där var det mest hoppfulla du berättat.

– Jag tror att jag kan rädda nån från det här. I Tensta finns det ungdomar som inte ens kan läsa och nu får jag meddelanden från killar som säger att de vill ta studenten. Jag kan visa dem att en tjej som kommer från Tensta och har gått genom helvetet kan skriva en bok.

– Jag försöker visa barnen att man får vara sårbar. Även den starkaste behöver hjälp. I det somaliska samhället är det inte tillåtet att gråta eller visa känslor. Våra föräldrar kommer från kriget. De vuxna sliter både dag och natt med två, tre jobb för att försörja familjen. De tycker att vi ska vara tacksamma över att vi har tak över huvudet. Inte kan man komma till en somalisk vuxen och säga att man har ångest.

När Faysa Idle var liten kunde hon sitta i garderoben och läsa sina böcker. Hon älskar Pippi Långstrump. Bild: Monica Ahlroth

Var ser du dig i framtiden?

– Jag vill skriva mer, leva på min poesi, ge föreställningar. Jag hoppas jag lyckas locka människor till teatersalongerna som annars aldrig skulle vara där. Kanske få en kille från förorten att ta med sin tjej på dejt till teatern.

– Och när jag en dag får barn hoppas jag att de inte ska behöva uppleva ens en gnutta av allt jag varit med om. De ska aldrig normalisera brott.

Kommer du en dag att flytta tillbaka till Tensta?

– Nej. Jag vill ha ett hus. Med bastu!