Här tatuerar sig Anders Bagge – Susanne är fullbokad ett år framåt

Många av Susanne Remahl-Ohls kunder har kommit att bli nära vänner tack vare de tiotals, ibland hundratals, timmar de tillbringar i tatueringsstolen. Bild: Alexandra Stark

Många föreställer sig att tatueraryrket är stillsamt och enkelt – en missuppfattning som Susanne Remahl-Ohls snabbt avfärdar. För henne slutar arbetsdagen sällan när hon lagt ner tatueringsnålen för dagen.

Vi tar fyra trappsteg ner och öppnar dörren till Crowsnest. Här surrar flera tatueringsnålar samtidigt, och en av dem som just nu har en kund är Susanne Remahl-Ohls.

Sedan fyra år tillbaka är Susanne delägare i tatueringsstudion belägen i korsningen Vasaesplanaden–Stationsgatan. Här jobbar hon fem, ibland sex dagar i veckan, från morgon till kväll.

– En fördom om oss tatuerare är att folk ofta glorifierar yrket. De får det att låta väldigt bekvämt och som lättförjänta pengar. Kanske syftar de på den timlön vi uppbär av kunderna.

Susanne har arbetat som tatuerare i tretton år, och sedan fyra år tillbaka är hon delägare i tatueringsstudion Crowsnest. Bild: Alexandra Stark

För tretton år sedan var Susanne gravid med sitt andra barn och mammaledig från den tjänst inom fuktionshinderservice som hon haft sedan hon blev utexaminerad närvårdare.

Efter mammaledigheten återgick hon aldrig till vårdtjänsten.

– Jag fick möjligheten att testa på yrket som tatuerare. Det var ett lyckligt sammanträffande eftersom jag kunde vara tjänstledig från mitt jobb samtidigt som jag fick förfrågan om att hyra en stol i en studio här i stan.

En stor del av Susannes arbetstid går åt till att skissa tatueringar. Att kopiera en bild rakt av nätet skulle räknas som plagiat, och därför är det viktigt att alla tatuerare sätter sin egen prägel på tatueringarna. Bild: Alexandra Stark

Den tid som Susanne tillbringar med tatueringsnålen i handen är bara en bråkdel av allt det arbete som tillkommer yrket som tatuerare.

– Det är det bästa jobb man kan ha. Jag kan inte tänka mig göra något annat, men det kan absolut vara slitsamt.

En typisk arbetsdag för Susanne börjar vid nio på morgonen. Hon ställer i ordning allt innan dagens första kund dyker upp kring tio.

– Jag tatuerar mellan sex och åtta timmar per dag. Hur länge vi håller på beror på kunden. Det är oftast kunden som ger upp på grund av smärtan, säger Susanne med glimten i ögat.

Susanne möter än i dag kunder som inte kan tänka sig gå till en kvinnlig tatuerare. Bild: Alexandra Stark

Fullbokad tio månader framåt

Efter att alla kunder för dagen har lämnat studion ställs den i ordning, och Susannes arbetsdag fortsätter hemifrån.

– En stor del av jobbet handlar om att skissa och bolla idéer med kunder.

Det händer flera gånger i veckan att kunder i slutändan inte är nöjda med skisser som Susanne har lagt ner flera timmar på.

– Det är ju både till min egen fördel och nackdel. Jag vill tro att det är min noggrannhet som gjort att jag är fullbokad tio månader framåt, fortsätter hon.

Den allra längsta sessionen Susanne har tatuerat är tretton timmar i sträck. – Oftast är det kunden som ger upp först, säger hon med glimten i ögat. Bild: Alexandra Stark

Att det var just tatuerare Susanne skulle bli var ingen utstuderad plan.

– Men visst har jag alltid ritat och varit kreativt lagd. Det har också smittat av sig på mina egna barn.

Hon har även sin utbildning att tacka för all kunskap om aseptik kring tatueringar.

– Jag tycker man ska tillämpa allt man lär sig i livet, och en stor del av tatueraryrket handlar om just aseptik och desinficering.

Ansiktstatueringar blir allt vanligare

Jämfört med då Susanne började tatuera för tretton år sedan har det skett en skiftning i samhällets acceptans av tatueringar.

– Det blir allt vanligare med mera synliga tatueringar, exempelvis i ansiktet, på halsen och på händerna.

Fortsättningsvis är det ändå armar som Susanne tatuerar merparten av tiden. Hon tror det kan bero på att folk vill visa upp sina tatueringar.

– I vårt kalla klimat blir det därför just armar de flesta väljer att tatuera.

De flesta tatueringar Susanne gör är i realistisk stil och i svartvit färg. Bild: Alexandra Stark

Det händer att Susanne tackar nej till kunder som skickar in förfrågningar. Dels för att bespara sig själv oseriösa kunder, dels för att hon aldrig skulle tatuera något med kränkande budskap.

– Det känns inte som att jag berövar någon möjligheten att tatuera sig bara för att jag inte vill göra tatueringen. Det finns nog någon annan som kan göra den.

Men det finns undantag.

– Jag har en stamkund som har en ganska speciell stil som kan uppfattas som ganska vulgär. Jag känner henne och vet att hon är seriös med sina ideér. Så när hon förra veckan ville tatuera "cum slut" så gjorde vi det.

En blandad skara människor

Trender inom tatueringsvärlden är något som Susanne märker av, men till allra största del är det realistiska, svartvita motiv som Susanne tatuerar.

– Det är en blandad skara människor som kommer hit. Allt mellan 16- och 76-åringar, alla med sina egna stilar och preferenser.

Förutom trender märker Susanne även av skiftningar inom könsrollerna i yrket.

– Allt fler kvinnliga tatuerare dyker upp, men visst finns det fortfarande kunder som aldrig skulle kunna tänka sig att gå till en kvinnlig tatuerare. Jag förstår inte riktigt logiken i det. Det är ju oftast vi kvinnor som är mer kreativt lagda.

Susanne märker av trender inom tatueringsvärlden. För tretton år sedan gjorde hon många drömfångare och tatueringar i svanken. Rosor är en klassiker som hänger med år ut och år in. Bild: Alexandra Stark

Förutom hennes noggrannhet och sinne för perfektion tror Susanne att hennes viktigaste egenskap är hennes sociala sida.

– Man ska aldrig underskatta bemötande och kundbetjäning i det här yrket. Jag är en social varelse, och det smittar av sig på de flesta av kunderna.

Ibland händer det att kunder svimmar under en session.

– Kanske har de varit nervösa, ätit dåligt och får lågt blodsocker. Det händer någon gång i året att kunder svimmar i början av en session, och då är det bra att kunna prata bort nervositeten.

Fylld från topp till tå

Att småprata dagarna i ända har också bidragit till att Susanne har en speciell relation till sina kunder.

– Jag har en stamkund som gått hos mig en gång i månaden i nästan åtta år. Jag tror inte så många känner honom lika bra som jag gör.

Att stamkunden snart är fylld med tatueringar från topp till tå beskriver Susanne som vemodigt.

– Det är ju en person jag lärt känna, och att plötsligt sluta träffas känns tråkigt.

Att småprata dagarna i ända har också bidragit till att Susanne har en speciell relation till sina kunder. Bild: Alexandra Stark

En annan stamkund som Susanne haft i flera år är den för många kända Anders Bagge.

– Vi träffades då en av mina vänner provsjöng på audition för svenska Idol.

Nu är Bagge en av hennes närmaste vänner. Ibland reser hon till Stockholm, och ibland reser han hit till Vasa för att tatuera sig.

– Jag brukar skämta om att han svarar snabbare i telefon än vad mina egna barn gör, säger Susanne och skrattar.

Susanne Remahl-Ohls

• Familj: Maken Sören, sonen Joel, 16 år, dottern Linnea, 12 år, och bonussonen Lenni, 12 år.
• Husdjur: Fiskar, ormar och två hundar.
• Utbildad: Närvårdare.
• Yrke: Tatuerare och delägare i tatueringsstudion Crowsnest.

Om hon någon gång i framtiden skulle byta yrke, vore det tillbaka till vården. Men det kan även bli författare av Susanne.

– Jag önskar att jag skulle ha mera tid för att måla, kravlöst, att inte ha någon som ständigt övervakar och har åsikter om ens skisser och verk. Just nu går all min lediga tid åt till att skriva min första bok, en verklighetsbaserad roman.

Trots att hon jobbar de flesta av dagens timmar, skriver på bok och är mamma till två barn har hon också andra projekt på gång. Just nu finns en utställning med hennes målningar på restaurang 1h+k.