Kenneth Myntti: Ryssland har slagläge på Åland – det kan drabba finlandssvenskar
Ryssland har inte bara ett konsulat i Mariehamn. En ockupationsmakt som Ryssland har också militär fördel av att Åland är demilitariserat. Bild: Arkiv/Sofia Westerholm
Ryssland är den part som har mest att tjäna på demilitariseringen av Åland. Är det så vi ska ha det?
Är du medveten om att du, din son eller din dotter kan mista livet i en kamp om herraväldet över en av Östersjöns allra viktigaste fästpunkter?
Om inte – ta in vad kaptenlöjtnanten Daniel Forsell från Försvarshögskolan har att säga om Ålands demilitarisering i reportern Maria Gestrin-Hagners välgjorda intervju i Hufvudstadsbladet.
Regeln om att Finland inte får befästa eller ha soldater på Åland i fredstid har länge betraktats som en del av ålänningarnas identitet. Därför har den varit värdefull.
Men Daniel Forsell påminner om att vi i dag lever i en annan värld än tidigare. Skiftet kom då vi för tio år sedan stillatigande observerade anonyma, grönklädda män inta Krimhalvön.
Med facit i hand vet vi att det blev en upptakt till en mardröm för ukrainarna. Men framför allt är Ukraina ett exempel på hur svårt det är att återerövra ett förlorat område.
Som läget är nu har Finland inte möjlighet att förbereda sig för en ockupation av Åland, genom att till exempel gruppera sig på öarna i förtid. Det betyder att en fientligt sinnad, främmande makt har slagläge på Åland.
De som i så fall ska ut och försvara och återerövra öarna är, enligt Forsell, soldater från Nylands brigad. Finlandssvenska beväringar som han själv varit med om att utbilda, bland annat i egenskap av före detta chef för andra kustjägarkompaniet i Dragsvik.
Hinner Ryssland inta terräng på Åland står mycket på spel. Därför uppfattar han att också ålänningarna skulle ha allt att vinna på en slopad demilitarisering.
"Det finns en risk att motståndaren inte respekterar humanitär rätt och angriper den civila befolkningen om inte vi (alltså soldater från Nylands brigad) hinner först på plats", säger Forsell i HBL.
Eftersom det är ett scenario han har svårt att smälta är han för närvarande sysselsatt med en forskning om hur den åländska demilitariseringen kunde upphävas. I praktiken handlar det om en akademisk licentiatavhandling med ett brännande aktuellt tema.
Han forskar av omsorg om de människor som han känner och själv har utbildat. Han är rädd för att politikerna i ett tillspetsat läge inte tillräckligt snabbt vågar utlysa undantagstillstånd eller stifta undantagslagar som möjliggör en transport av soldater till öarna.
Exempel på fördröjda reaktioner finns både från tiden med pandemi och då migranter från Ryssland hade tagit sig över gränsen till Finland. Gränsen mot Ryssland stängdes nog, men för sent, om man får tro Forsell.
Kaptenlöjtnanten föreslår inte en omedelbar hävning av demilitariseringen. Istället anser han att Finland borde starta en process för att förhandla fram ersättande avtal mellan de länder som skrivit på traktaten om demilitariseringen.
Dessa nya avtal skulle beskriva Ålands förändrade läge. Om det här skulle göras nu, i fredstid, vore reaktionerna förmodligen behärskade och förstående.
Ärendet kan också föras till internationella domstolen. Ryssland skulle antagligen protestera, men i och med att Ryssland inte är en parti i Ålandskonventionen från 1921 är det sannolikt att de ryska invändningarna inte skulle tas på lika stort allvar som signatärmakternas åsikter.
Forsells diplomarbete kommer att innehålla flera alternativa metoder för att häva demilitariseringen. Till exempel kan Finland också välja att åberopa Natomedlemskapet, en förändrad krigföring, soldater utan beteckning och ett nymornat intresse för en humanitär rätt för att skydda civila.
Allt det är nya inslag som har kommit till efter att länderna för många årtionden sedan beslöt om Ålands demilitarisering. Neutraliseringen, som dikterar att Åland i händelse av krig måste hållas utanför krigshandlingar, vill Forsell inte rubba.
"Det är framför allt demilitariseringen som utgör risken", säger han.
På den punkten kan han ha rätt, Forsell. Det här gäller i synnerhet som vi har sett att Ryssland i ockupationen av Ukraina har struntat i allt vad internationell rätt heter.
Samtidigt är frågan komplicerad. I Utrikesministeriets utredning som blev klar i fjol blev slutsatsen att det i praktiken är mycket svårt att riva upp överenskommelsen om demilitariseringen.
Dessutom lät president Sauli Niinistö förstå att det inte är rätt läge att riva upp Parisfördraget från 1947, ett papper i vilket också demilitariseringen nämns. Både Utrikesministeriets och presidentens ställningstaganden har varit både välmotiverade och beaktansvärda.
Framför allt vet vi inte hur Ryssland skulle reagera på ett försök att ersätta demilitariseringen med någon annan form av avtal. Å andra sidan – som läget är nu – är demilitariseringen av Åland en militär fördel för Ryssland.
Genom den kan Ryssland vara säker på att landet är först på plats på öarna med sina trupper. Det kan få ödesdigra konsekvenser i synnerhet för oss finlandssvenskar.
Länkar och bakgrund:
Hufvudstadsbladet om att soldater från Nylands brigad kan stupa i onödan.