Sofie Stara: Inte skolan som är dålig, det är samhället som är sjukt

Visioner av en ny skola i Jakobstad. Finländarna tror inte längre så starkt på grundskolan – varför har det blivit så? Bild: Laaja arkitekter

Det går inte att bortse från att det konstanta informationsflödet också når och påverkar barn och unga.

För åtta år, 2017, sedan tyckte 70 procent av finländarna att den finländska grundskolan är världens bästa. Nu är det bara 44 procent, alltså mindre än hälften, som håller med. Det finländska skolsystemet är inte längre en självklar nationell stolthet.

Förstås hänger det ihop med att Pisaresultaten försvagats de senaste åren. Kunskaperna i matematik, läsförståelse och naturvetenskap hos finländska femtonåringar har försämrats, vilket har skapat en orolig samhällsdebatt om orsakerna.

Enligt en färsk undersökning är det framför allt bristen på ordning och mobiltelefonerna som drar ner betyget för hur bra grundskolan fungerar. Det menar de 2 070 finländare mellan 18 och 79 år, som svarat på en undersökning gjord av Taloustutkimus på uppdrag av Näringslivets delegation EVA.

Hela 80 procent anser att mobiltelefoner borde förbjudas helt i skolorna. Från och med den 1 augusti 2025 blir det också tydligare lagstiftning kring i vilka situationer mobiltelefonen får användas i skolorna. I de fall där den eventuellt är ett stort problem hjälper det säkert med tydligare regelverk, men i många klasser läggs mobilen redan undan när lektionen börjar och är kanske inte det största hindret för arbetsro och inlärningsresultat. Inte medan man är i skolan, åtminstone.

En annan sak är att skolan upplevs som stökig och många vill ge lärare bättre verktyg för att skapa disciplin. Finländarna väntar ivrigt på att ordningen ska återuppstå i skolorna: hela 86 procent anser att lärarna måste få mycket mer makt och rättigheter för att få pli på eleverna. Endast fyra procent tycker inte att det behövs fler knep. Oberoende av ålder, kön, utbildning och partitillhörighet är finländarna alltså överens om detta.

Men varför har det blivit så stökigt i skolorna? Varför blir det allt vanligare att barn mellan sju och sjutton år diagnostiseras med aktivitets- och uppmärksamhetsstörning, ADHD?

Barn får inte tillräckligt med sömn och motion, lever allt mer i en digitaliserad värld och använder sociala medier. Dessutom har skolmiljöerna förändrats, öppna lärmiljöer blivit vanliga (och sedan byggts om), skolvardagen är hektisk och förändringarna i världen omvälvande. Det är enligt THL:s överläkare Terhi Aalto-Setäla några orsaker till att ADHD-diagnoserna ökat.

Och varför får inte barn tillräckligt med sömn och motion, varför använder de sociala medier så mycket? Är det kanske något fel på grundskolan, gör inte lärarna tillräckligt för att barnen ska sova och röra på sig mer? Ska skolan få barnen att titta på mindre lättsmält och lågkvalitativt material som ger hjärnröta, så kallad brain rot?

Det säger sig självt att det är en orimlig fråga. Skolorna har nog aldrig varit så fyllda av engagerade lärare, skolkuratorer, skolcoacher, antimobbningsteam och gemensamma kampanjer som i dag. En trygg och jämlik miljö aldrig varit lika lagstadgad och förväntad.

Men se med egna ögon vad som händer i ett barns liv från att det är litet nog att fästa ögonen på en skärm: Ipaden blir en barnvakt och underhållare medan föräldrarna gör annat. Youtube och Tiktok erbjuder ett aldrig sinande flöde av allt från kakofoniska animerade barnprogram till spelreklam och lättsam, kravlös underhålllning.

Om ett barn tar in sådant flera timmar om dagen är det självklart att det kommer ut på något sätt också. Vi blir det vi konsumerar, det är en gammal sanning som fortfarande gäller. Om det så gör oss kognitivt förslappade.

Samma sak hördes givetvis när tv:n och videon kom, vi skulle alla fördummas och paralyseras. Men det går inte att bortse från att det konstanta informationsflödet och dopaminberoendet når och påverkar barn och unga.

Samtidigt finns en intressant aspekt i undersökningen. Ganska många, 40 procent, anser att det finländska skolsystemet mest producerar jämnstarka medelmåttor som saknar kreativitet och initiativförmåga. År 1988, långt före digitalisering, skärmar och internet, var betydligt fler helt av samma åsikt och delvis av samma åsikt.

Vad berodde det månne på? Eller har vi levt i en exalterad och stolt bubbla sedan de första Pisaresultaten placerade Finland så högt i början av 2000-talet?

EVA:s färska undersökning säger något om samhället, om barnen och om grundskolan. Framför allt är den en påminnelse om att utbildningen inte är något som rullat på av sig själv sedan grundskolereformen. Utbildningen lever och pågår aktivt varje dag, i varje kommun, i varje skola och klassrum och hjärna. Den måste ha högsta prioritet från högsta nivå för att kunna bygga en stabil framtid, och får aldrig nedprioriteras eller tas för given.

Om mindre än hälften av finländarna har svagt förtroende för grundskolan är det mer ett symtom på att samhället är sjukt än att skolan har blivit sämre.

Länkar och bakgrund:

Finländarnas tro på grundskolan försvagas – man hoppas att ordning och mobilförbud ska hjälpa

ADHD-diagnoser allt vanligare bland barn och unga – betydande regionala skillnader

Öppna lärmiljöer görs om till klassrum i Zachariasskolan – ska förbättra arbetsron i skolan