Sofie Stara: Pojkar som vill vara män som hatar kvinnor
Det är bra att styrketräna. Men mindre bra att övertygas om att fysisk styrka är det samma som mental styrka, och att man måste vara riktigt muskulös och anse att kvinnor är svaga och homosexualitet fel för att duga som man. Bild: 123rf.com
Om pojkar upplever att de inte accepteras och är missnöjda med sig själva går budskap om att samhället — och kvinnor — vill försvaga män hem.
Det är omöjligt att diskutera jämlikhetsfrågor på lektionerna. Många pojkar uttrycker sig kvinnofientligt, homofobiskt och rasistiskt. De är högljudda och utmanar lärarna. En del anser det är okej att knuffa och slå flickor.
Reflektioner över det här, som uppgivna lärare berättade under en föräldrakväll i en skola för årskurs 7 till 9 i Esbo förra året, fick Yle att gräva djupare i fenomenet. Man har besökt högstadier i Esbo och Tammerfors och följt med på lektioner där jämlikhet och influeraren Andrew Tate diskuteras.
På den fem minuter långa videon som niondeklassarna får se talar Andrew Tate om att feminismen tagit över världen, och kvinnor dikterar allt. Kvinnor kan inte stå emot samhällets förtryck eftersom de saknar fysisk styrka. Samhället vill genom utbildningen göra alla män svaga.
En man måste vara fysiskt stark, för då är han också mentalt stark. En stark man ska absolut inte ha något att göra med feminina, svaga män, för de är opålitliga. Varje femtonårig ung man måste styrketräna så han är muskulös och stark vid 25 års ålder. Världen skulle vara bättre om länder leddes av män som kan lyfta sin egen vikt i bänkpress tio gånger.
Inspirerad och understödd av Elon Musk har han också börjat blanda sig i politiken på X. Han kallar sig inofficiell premiärminister i Storbritannien och tycker att Danmark agerar vansinnigt mot USA och ska ge sig om Grönland "för att ingen ändå reser dit".
Tate, som i dag är misstänkt för människohandel och våldtäkt i Rumänien, har blivit en rik självhjälpsguru i sociala medier, med stort inflytande på unga män. Det syns även i finländska skolor, konstaterar Teemu Salin, rektor i Esbo.
För några år sedan tyckte han det var givande att provocera fram diskussion bland eleverna på samhällslektionerna. I dag är det en enda röra. Alla talar förbi varandra, åsikter sägs som sanningar och den som ropar högst har rätt, beskriver han. Även om han själv minns tuffa klasser och hårda killar som förebilder från sin egen ungdom, tycker han att unga pojkar inte talar samma språk längre.
Salin anser att begreppet toxisk maskulinitet borde sluta användas, åtminstone i grundskolor. Han motiverar det med att pojkar i högstadieåldern fortfarande söker sin manliga identitet, och allt prat om toxisk maskulinitet gör slutligen manligheten till något enbart dåligt. Begreppet krossar enligt Salin alla nyanser av att vara män, förvandlar manligheten till en massa och fördömer den.
På det viset förenklas mansbilden på samma sätt som Andrew Tate gör det, men från andra diket. När pojkar upplever att de inte accepteras skapas en efterfrågan på sådana tankar som Andrew Tate för fram, menar Salin.
Det är en viktig poäng. Han har också rätt i att det kan vara svårt för unga personer att skilja på toxisk maskulinitet och manlighet, och att maskuliniteten inte i sig är toxisk. Särskilt om pojkar och flickor behandlas olika och orättvist i klasserna, som en del elever uttrycker — till exempel att flickor lätt får bra vitsord i uppförande, medan pojkar får sämre som grupp, även de som uppför sig väl. Att flickor som pratar i klassen mer sällan får tillsägelser än pojkar som gör det.
Det är givande att lyssna till diskussionerna i klassrummen. En pojke säger att Tate är en smart typ, och har rätt i mycket. Kan du ge exempel, frågar en flicka. Jag behöver inte ge några exempel, ta reda på själv, ropar pojken.
Låter som en bekant argumentationsteknik.
En annan flicka säger att Tate tycks ha svårt att acceptera att han framstår som en människa som levde för hundra år sedan, och har hamnat här i vår tid av misstag.
Några elever som intervjuas visar det som är viktigt att komma ihåg: i de finländska klassrummen sitter också smarta, vänliga elever som funderar mycket på dagens debattklimat och är tvungna att förhålla sig till det.
En pojke som heter Sander nämner diskussionen om ifall kvinnor hellre möter en man eller en björn i skogen. Uppfattningen om att en man skulle ge sig på kvinnor för nöjes skull, björnen för att överleva, har blivit allmän och riktar sig mot alla män fast det inte är sant. Bara en liten del av männen är sådana, men det framställs som att alla män gör så, konstaterar Sander.
Felix å sin sida har sett videor som handlar om att världen skulle klara sig bra utan män. "Jag tycker det är lite konstigt", säger han försiktigt. Det skulle nog vilken femtonåring som helst tycka.
Shylan, som är ordförande för elevkårsstyrelsen, ser det som lustigt att pojkar kallar sig män. "Jag skulle nog inte klassa er som män på något sätt. Om det är så ni tänker så ...". Säger hon med en suck om sina jämnåriga.
Det är inte lätt för de lärare som ska hantera alla känslostyrda, impulsiva tonårshjärnor, som i dagens läge påverkas av det giftiga, splittrande debattklimatet och identitetspolitiska kulturkriget som vuxna människor håller på med.
Vad som gör att vissa klasser och individer är mer oroliga än andra beror på många saker, men en sak är klar: Unga män och pojkar behöver andra förebilder än Andrew Tate som svar på sina frågor. Pojkar ska inte behöva känna att de är överflödiga och motarbetade, måste ha en viss fysik för att duga eller att skolan ska vara konservativ och ignorera hbtqi-frågor för att de ska ha det bra.
Länkar och bakgrund: