Sofie Stara: Varför är vi så trötta hela tiden?
Hjärndimma, mental trötthet? Det har identifierats hos människor sedan 1800-talet. Bild: 123RF
Varför arbetet gör oss trötta har undersökts i över hundra år. I dag räcker det inte med att man bara gör det man ska och så är alla nöjda.
Den mörkaste tiden på året är här med sin fulla kraft. Inte konstigt att så många är så trötta, D-vitaminer och dagsljuslampor till trots. Vi ska fungera precis som vanligt trots att dagarna är korta och energin på sparlåga. De som är i arbetslivet har mycket att få klart inför jul och nyår, samtidigt som högtiderna pockar på förberedelser som alla inte kan värja sig från.
Som sagt, inte konstigt att så många är så trötta.
Men det har inte bara med årstiden att göra. I snart tio år har psykisk ohälsa varit den främsta orsaken till långvarig sjukfrånvaro i Finland, oberoende av årstid och mörker. Kostnaderna för detta har varit lite över en miljard euro per år, om kostnaderna beräknas utifrån inkomsterna hos mottagare av sjukdagpenning. Och framför allt syns den största ökningen i ersättningar till unga personer.
Det här är inget nytt, utan har diskuterats under flera år, kraven på både arbetsgivare och -tagare för att hantera denna utmaning likaså. Fenomenet med trötthet är i sig heller inget nytt.
En som forskar i tröttheten hos människor är Mona Mannevuo, docent i politisk historia. Hon intervjuas i Helsingin Sanomat och är intresserad av att undersöka trötthetens historia. Den går långt tillbaka.
I hundra års tid har man på universitetsnivå (först vid Harvard) undersökt varför människor blir framför allt fysiskt trötta av att arbeta och varför det ställer till med problem för produktiviteten på arbetsplatserna. Det har alltid varit svårare att få klarhet i vad det är som tröttar ut oss mentalt.
Man skulle tro att vi – om vi nu ser till det finländska samhället – fått ordning på det som gjorde oss trötta för hundra år sedan: bättre näring, mindre smittspridning, förbättrade levnadsförhållanden. Mannevuo säger att man skulle tro att tröttheten minskat, men det förhåller sig precis tvärtom.
Det beror bland annat på ett allt mer splittrat liv. Det vi i dag kallar hjärndimma identifierades redan i slutet av 1800-talet, men i takt med att allt fler arbetar i det så kallade informationssamhället har hjärntröttheten blivit allt vanligare.
Samtidigt pratar vi om tröttheten som om den vore något nytt fenomen, och som om nutidens arbete skulle vara extra betungande. Men enligt olika experter i olika tidsperioder har arbetet alltid gjort oss trötta, bara av olika orsaker. På 1800-talet var det nervsystemet som belastades av överansträngning, och de senaste decennierna har fokus legat på hjärnan. Trötthet upplevs framför allt som en försvagning av minnet och av kognitiva förmågor.
Det gemensamma under alla tidsperioder är ändå att människan reagerar på förändringar och den accelererande takten i samhället, konstaterar Mannevuo. Med hennes ord: Människan är ur balans.
Hon ser också en förändring i vilka förväntningar arbetsgivare har på arbetstagarna. När det tidigare räckte med att man samvetsgrant gjorde sin plikt, förväntas man idag ständigt vara driven, pigg, kreativ och behärska många slags system och tidtabeller. I dag definierar vi inte heller prestation i förhållande till genomsnittet, utan många jämför sig ständigt med de allra främsta.
För att använda ett ord i tiden: Det är inte hållbart. Och det är vi allt mer medvetna om, för trots den ökande hjärndimman har vi inte blivit dumma. Mannevuo påpekar att vi snarare ändrat uppfattning om vilken typ av lidande och trötthet en människa måste utstå. Vi satsar mer på välmående med allt från yoga och styrketräning till andningsövningar på arbetsplatsen, och är mer känsliga för att uppfatta trötthet.
Då, misstänker hon, vill många ofta hitta en medicinsk förklaring till tröttheten. Därför kan sjukskrivningen på grund av psykisk ohälsa ha ökat så explosionsartat. Det kan vara svårt att följa de goda råden om att sätta gränser i dagens splittrade arbetsliv, och om vi inte kan hitta balansen någon annanstans försöker vi hitta den på läkarmottagningen. Tröttheten är nämligen fortfarande svår att definiera. "En psykisk hälsodiagnos kan i vissa fall vara ett sätt att organisera ett kaotiskt liv", säger Mannevuo.
Tanken på det egna ansvaret, med motion och återhämtning, har också funnits sedan mitten av 1900-talet. Det betonas även på arbetsplatserna i dag, samtidigt som Mannevuo påpekar att man också kunde tänka på att minska belastningen och förväntningarna att alltid vara "på". I stället för att ständigt accelerera och bygga på den där stressande högen av ogjort arbete och ouppfyllda krav, vore det möjligt att mejsla fram kärnan i varje jobb? I stället för att ständigt lägga till något utöver det egentliga arbetet?
Som också studerande på andra stadiet gör – arbetar allt mer vid sidan av studierna, som borde vara det egentliga arbetet.
En brittisk undersökning visade nyligen att över en tredjedel av arbetstagarna låtsas vara produktiva. Det anses bero på trenden med att alltid förväntas vara "på", och behovet av en bättre balans mellan arbete och privatliv. Andra orsaker: Orealistiska förväntningar och behovet av att undvika utmattning.
Faktorer som gjorde att man inte fejkar produktivitet var framför allt engagemang och erkännande – ett autentiskt, tillfredsställande och personligt erkännande, och en arbetskultur av hög tillit.
Mari Mannevuo tror inte att det moderna samhällets utopi om den outtröttliga arbetaren någonsin går att uppnå. Det visste även slavägarna; stupade någon som byggde kinesiska muren eller pyramiderna fanns det mer arbetskraft att tillgå.
Det finns det inte i dagens Finland.
Länkar och bakgrund:
Helsingin Sanomat: Hjärndimma (finska)
Paula Erkkilä: Nya krav på jobbet utmanar oss
Mer än var tredje brittisk arbetare fejkar produktivitet (engelska)