Trötthetsforskare: Vi bär på en missuppfattning om dagens arbetsliv

Egentligen var tanken att hon skulle fördjupa sig i Arbetshälsoinstitutets utveckling, men så blev det inte. Nu skriver Mona Mannevuo en bok om trötthet kopplad till jobbet och dess historia. Bild: Sofia Aurdal

Forskaren Mona Mannevuo reagerade på att samma term dök upp gång på gång. Det fick henne att gräva så långt bak som till slutet av 1800-talet för att reda ut om tröttheten i dagens samhälle faktiskt är ett så nytt fenomen som vi kanske tror.

Brukar också du fundera på vad framtiden ska föra med sig då det känns som att tempot redan i dag är högt och takten bara tilltar?

Hur ska man fixa framtiden om man redan nu är trött och upplever att man alltid är ett, två eller kanske tre steg efter?

– Vi tänker ofta att vår trötthet och känsla av att allt går för snabbt är typiskt för vår tid, att jobbet är särskilt tungt i dag. Men så är det inte, säger Mona Mannevuo.

Hon är universitetsforskare och docent i politisk historia vid Helsingfors universitet. Hennes forskningsområde är trötthet kopplad till jobbet och fenomenets historia.

Då vi slår oss ner i centrala Helsingfors för att prata mera om det skrattar Mannevuo till och säger att hon kommer bra förberedd till intervjun. I dag är en särskilt seg och trött dag. Det känns på något sätt som att veckan inte alls vill komma igång trots att vi redan är inne på onsdag eftermiddag.

Men då hon börjar berätta om sin forskning försvinner den trötta blicken fort.

– Jag började forska i ämnet för att jag blev så intresserad av det faktum att ingen riktigt vet vad trötthet är.

Mona Mannevuo säger att hon med sin forskning hoppas kunna bidra till att vi bättre ska förstå den tid vi lever i. Bild: Sofia Aurdal

Livets kapplöpning och den ständiga brådskan

Tanken var inledningsvis att fördjupa sig i arbetshälsa och Arbetshälsoinstitutets utveckling efter krigstiden. Hon började gräva i institutets arkiv och snubblade gång på gång över samma term.

– Redan på 1940- och 1950-talet kom det fram att trötthet är ett stort problem inom industrierna, men man kunde aldrig riktigt säga vad det handlade om. Var det en medicinsk fråga, en fråga kopplad till människans arbetsmotivation eller något psykiskt? Eller en social eller samhällelig fråga? Kunde det bero på problem i ledarskapet eller hur jobbet planerats?

Det fanns alltså många frågetecken kring varför så många arbetande finländare för över 70–80 år sedan upplevde trötthet kopplat till sitt jobb.

Mannevuo grävde vidare. Så djupt att hon tog sig ända tillbaka till 1880-talet.

– Då pratade man om en sjukdom som neurasteni. Med det avsågs ett syndrom som påminner mycket om det vi i dag pratar om som utmattningssyndrom.

Redan då försökte läkare och andra experter reda ut vad det var som låg bakom problemen. Enligt Mannevuo dök det upp flera olika teorier, en del medicinska och andra som såg det snabba tempot i samhället som en förklaring till att koncentrationen började svikta och krafterna tog slut.

– Förklaringar som diskuterades var scheman, livets kapplöpning och den ständiga brådskan. Att du ständigt har en känsla av att du måste vara i tid någonstans, men att du ändå ofta är på fel ställe vid fel tillfälle. Att det händer så mycket, du missar saker och har ständigt bråttom vidare.

På något sätt låter det väldigt angeläget och bekant, som frågor vi febrilt söker svar på än i dag.

– Ja, visst är det väldigt liknande teman vi kämpar med än i dag, konstaterar Mannevuo.

Hon säger att hennes mål med forskningen inte är att hitta ett entydigt svar på vad det är som gör att så många känner trötthet, en del ren utmattning, kopplad till sitt jobb. I stället vill hon lyfta fram nya perspektiv, möjligen kunna ta fram information som får oss att förstå vår nutid bättre.

– Kanske skulle det också kunna fungera lättande, lite som ett sätt att bryta tanken om att vår tid just nu är så avvikande.

Fem snabba med Mona Mannevuo

• Ordet trötthet får mig att känna: Trötthet.
• Jag hoppas att man i Finland 2040: Folk ska vara mindre trötta.
• Då jag inte jobbar: Försöker jag låta bli att jobba. Jag har ingen direkt arbetstid, och då jag exempelvis sitter och läser något – är det att jobba?
• Mitt bästa råd för att koppla av: Att löpa.
• Den största missuppfattningen i vårt samhälle: Att arbetslivet just nu skulle vara speciellt tungt.

Vi jobbar mer ensamma, bär större ansvar

Det hon däremot inte vill med sin forskning är att förminska vare sig den trötthet folk kände för 70 år sedan eller den många upplever just här och nu.

Mannevuo säger att många av de fenomen som då ledde till att folk blev utmattade har försvunnit, men i stället har nya frågor som belastar oss blivit ett faktum.

Under 1950-talet såg arbetslivet väldigt annorlunda ut. Mycket handlade då om att vara en effektiv spelare i den kollektiva arbetsgemenskapen – en flitig kraft inom gruppen. Arbetstagare som var effektiva och hölls motiverade uppskattades högt.

Det förde med sig problem och belastningar.

Men fokuseringen på individens strävan framåt, att klättra på den egna karriärstegen, var enligt Mannevuo inget man diskuterade i den utsträckning vi gör i dag. Det för också med sig problem och belastningar.

Typiskt för dagens arbetsliv är enligt Mannevuo att vi ska utföra många saker samtidigt.

– Människan kan säkert göra flera saker samtidigt, men nödvändigtvis inte i så snabb takt som vi ofta tänker oss. Kanske har vi en lite orealistisk bild av hur mycket tid olika arbetsuppgifter tar om man vill göra dem ordentligt.

Uppgifterna i sig behöver inte orsaka stress och belastning, men då halvfärdiga uppdrag hopar sig på varann är det lätt hänt att arbetstagaren upplever att hen inte har kapacitet att ro alltihop i land.

– Dessutom har arbetet ändrat på så vis att allt fler jobbar med datateknik, ett jobb som ofta innebär arbete på egen hand. Det innebär mycket mer eget ansvar och självständigt jobb. Men redan i arbetspsykologiska råd som gavs på 1950- och 1960-talet så var det centralt att individen inte skulle bli ensam med sina arbetsuppgifter eller utanför arbetsgemenskapen.

Summan blir att krafterna tar slut. Trötthet som spiller över på alla delar av livet.

Arbetshälsoinstitutets undersökning från sommaren 2024 visar att hela en fjärdedel av de arbetande finländarna löper förhöjd risk för utmattning eller så är de redan utmattade. I den framkom också att 10 procent sannolikt var utmattade, medan motsvarande andel 2019 var 6 procent.

Mannevuo berättar att hon i flera år jobbade med tidsbundna jobb och projekt som överlappade varann. Speciellt då märkte hon av hur det är att återkommande känna att jobbet gör en trött. Bild: Sofia Aurdal

Vad kan vi lära oss av historien?

Den oundvikliga frågan till någon som har satt sig in i över hundra år av rekommendationer för hur man ska undvika trötthet: Finns det något vi kan lära oss av historien?

– Inte har jag tagit till mig av råden mer än någon annan heller, säger Mannevuo med ett skratt.

Det intressanta är enligt henne att råden som getts genom åren inte har ändrat avsevärt mycket. Vikten av motion, uttryckligen då att röra på sig i lämpligt tempo, dyker upp gång på gång. Hon själv trivs bäst med att springa och dansa, men säger att det finns ett motionsråd som speciellt i Finland har betonats genom tiderna.

– Skidåkning. Det verkar vara lite av en evig lösning i Finland.

Likaså nämns återkommande naturens effekt. Personer har rekommenderats ta sig ut i skog och mark för att andas frisk luft och lättare koppla av.

Och det kanske mest centrala rådet enligt Mannevuo: Vi behöver lära oss att vila och ta det lugnt – på riktigt. Inte ligga i soffan och planera nästa syssla, fundera över arbetsuppgifter eller skriva en mental to do-lista. Kanske kunde man prata om det som konsten att göra absolut ingenting.

Hon säger att det är något fascinerande i att det genom tiderna har hänt så stora omvälvningar i samhället, men ändå är trötthetsfrågan ett ämne som dyker upp på nytt och på nytt.

– Man kunde sammanfatta det så att trots att världen vi lever i ständigt förändras så har människan i sig inte ändrat så mycket.