Vigselförrättarna minns bröllop med oväntade vändningar: "Enda bröllopsfesten där man använt motorsåg"
Vigslar är ofta fyllda av spända förväntningar, men ibland inträffar oväntade och roliga incidenter som gör stunden ännu mer minnesvärd.
Per Stenberg, som varit präst sedan 1998 och kyrkoherde i Karleby församling i tio år, har varit med om både traditionella och ovanliga bröllopsögonblick.
Han minns en händelse där det krävdes improvisation.
– Utanför Karleby finns fyrön Tankar som har en liten kyrka. Jag hade en vigsel där och allt var okej. Det var främst lotsfolk som var med.
Efter vigseln och middagen gick bruden ut på terrassen för en cigarett och passade på att beundra sin vigselring.
– Hon tog av sig sin släktklenod till ring och skulle titta vad det fanns för inskriptioner i den. Och den föll förstås på terrassen och mellan terrassens bräder, säger Stenberg och fortsätter:
– Lotsarna tyckte inte det var något problem, så de försökte lyfta hela terrassen, men den rörde sig ju inte någonstans.
Då kom räddningen.
– Det gick en halv minut så hade kaféägaren startat sin motorsåg. Och så sågade han upp en liten bit där så vi fick löst några brädor och fick ringen därifrån.
Minnet lever kvar hos de inblandade.
– Efter det brukar de säga åt mig att jag lugnt kan komma och viga till Tankar, "för vi har satt ny olja i motorsågen". Det är nog den enda bröllopsfest som jag varit på där man använt motorsågen.
En annan händelse som Stenberg minns från sitt långa prästliv inträffade ifjol. Vid vigslar brukar bestman ge ringarna till prästen, och Stenberg är van vid att ta emot hela asken för att undvika att något går fel.
– Jag hörde att det klirrade lite i asken när han gav den åt mig, men jag öppnade den ändå för att visa upp ringarna, och så föll båda ringarna ur asken.
Det slutade med att Stenberg hittade sig själv på alla fyra, krypandes runt på golvet.
– Till all lycka for de inte mellan några bräder i golvet. Jag hittade dem, steg upp och konstaterade att det var första gången det hände. Folket skrattade och så fortsatte vi, säger han.
I fjol hade Karleby församling tretton vigslar. Statistiskt sett är det alarmerande lite, säger Stenberg. – Om man tänker att vi har 80 till 90 konfirmander per år så skulle vi kunna ha 40 vigslar om man tänker på det sättet att alla av en årgång ska gifta sig. Bild: Frida Pått
Av församlingens vigselförrättningar går 60 procent på både finska och svenska. Det kan vara utmanande ibland.
– Jag hade en gång en hemvigsel med vigsel och dop. Jag tänkte börja mitt tal på svenska. Det hade kommit fram i samtalet med brudparet att bruden och brudgummen båda heter något på M och de gillar M&M-karameller så jag ville ta fasta på M i talet.
Vanligen börjar han alltid på brudens språk vilket här var svenska men av någon anledning började han på finska i stället.
– Så hörde jag mig själv säga: "Ja tänään olemme vihkimässä kaksi ämmää" (på svenska ungefär "Och idag viger vi två kärringar). Som tur var det en ganska munter skara så vi gick sedan vidare. Paret är fortfarande tillsammans.
Musikvalet vid vigslar varierar mycket. Kantorerna, som ansvarar för musiken vid dessa ceremonier får ofta hantera både klassiska val och mer personliga önskemål från brudparen.
– Det har kommit önskemål om Game of Thrones och Ronja Rövardotter. Det är ganska långt en fråga om kantorns tid och resurser hur mycket hen kan förverkliga idéerna, säger Stenberg.
Förutom musiken under själva vigselakten finns även önskemål om solosång eller andra framföranden. Stenberg förklarar att en vigsel i praktiken är en gudstjänst, och därför måste musiken på något sätt relatera till den religiösa kontexten.
– Då kan man ju sen på olika sätt tolka vad som är passande i kyrkan och vad som inte är passande.
Att hålla ordning på namnen vid vigslar kan ibland vara en utmaning, särskilt om flera ceremonier äger rum på samma dag. Stenberg berättar med ett leende om en gång då det inte riktigt gick som planerat.
– Det värsta som väl har hänt mig när det gäller sådant var nog när jag skulle viga ett par som hette Johansson. Men jag sa Jansson istället.
Lyckligtvis hade brudgummen sinnesnärvaro att rätta honom direkt.
– Han harklade sig och sa: "Det är nog Johansson," varefter jag fick ta om det hela. Vi fick det rätt till slut, jag är tacksam att han rättade mig.
För att undvika liknande situationer ser till att vara extra noggrann med förberedelserna och använder moderna hjälpmedel.
– Jag är så modern att jag använder en iPad. Jag har skrivit in namnen där också, även om det skulle vara bekanta människor. För man vet aldrig – minnet kan spela en ett spratt.
Fyra decennier av vigslar har gett Maria Lunabba många minnen från sitt jobb. Arkivbild. Bild: Lotta Jarl
Maria Lunabba har jobbat som häradsskrivare vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas serviceställe, det vill säga magistraten, i 40 år. Hon beskriver sig som redan vara på övertid och planerar att gå i pension om ett år. Jobbet som hon halkade in på som nyutexaminerad jurist har fört med sig många minnesvärda stunder.
Lunabba har förrättat vigslar på en rad olika platser, ofta i Jakobstadstrakten, Vörå, Oravais, Evijärvi och Lappajärvi, men även i Karleby. Platserna varierar från villor, stränder och bergsklippor till kaféer, fartyg och dansbanor.
– En gång vigde jag ett par på en liten fiskeskonare. Vi var utanför Mässkär och ankrade och så tog paret fasta på koordinaterna för platsen där vigseln förrättades.
Andra gånger har det varit mer dramatiskt. Vid en vigsel utanför ett strandkafé i Karleby förra sommaren öppnade sig himlen precis när ceremonin skulle börja.
– Det började spöregna. Paret hade ett paraply, men jag och gästerna blev helt genomblöta. Vi såg ut som dränkta katter, säger hon med ett skratt.
Borgerliga vigslar erbjuder stor frihet. Brudpar kan välja både klädsel och plats, och ceremonin kan hållas på häradsskrivarens kontor eller någon annan önskad plats.
– Vissa har ringar, andra har inte det. Vissa klär upp sig och andra kommer in på kaffepausen från jobbet.
Om man inte har egna vittnen till sin vigsel ser Lunabba till att någon i personalen ställer upp.
– Men vi vill veta det på förhand så att vi kan boka in personalen eftersom de har andra arbetsuppgifter också. Ibland kan det vara lite besvärligt att hitta vittnen för att vi är så liten personal nu. Men som tur har vi TE-byrån och FPA i samma utrymme så ibland har de fått ställa upp.
Val av musik är också fritt. Lunabba berättar om ett oväntat musikval vid en strandvigsel i Vexala.
– Bröllopet var väldigt traditionellt, så alla blev glatt överraskade när rockmusik började spelas ur högtalarna och paret marscherade in. Vi stod ute på stranden vid en båge. Bröllopet var väldigt traditionellt och paret i traditionell klädsel så ingen hade väntat sig det.
De senaste åren har Lunabba haft fullt upp med vigslar och vigt mellan 70 och 80 par årligen, en tydlig förändring jämfört med tidigare, då fler valde att gifta sig kyrkligt. Antalet borgerliga vigslar har ökat, delvis på grund av att fler utländska par som vill gifta sig i Finland tillhör andra religioner och inte kan vigas i kyrkan.
– Men nu tippar jag att jag kanske vigt 1500–2000 par.
När det gäller hennes egen vigsel var den både praktisk och speciell. Efter 25 år tillsammans och två barn bestämde hon och hennes man att gifta sig.
– Som jurist vet jag att det bara är juridiska fördelar med att vara gift, så vi valde att göra det på årsdagen av när vi träffades.
Eftersom datumet föll på en måndag kväll och hon inte ville be kollegor att resa, kontaktade hon sin konfirmationspräst.
– Jag möblerade om på kontoret lite grann så att det inte kändes som en arbetsplats och vi kom fram till att han är kanske enda prästen som vigt någon på magistraten. Min mamma och mina svärföräldrar, mina barn och min farfar som var över hundra år var på plats. Det blev en fin ceremoni.